Andetag mot min hals

Små lätta andetag mot min hals sveper in mig i kärlek. Lätta, smekande och varma. Jag föreställer mig att de kommer från dig. Men i sängen finns inte du, bara täcket som sveper in mig med sina drömmar om närhet. Ensam? Inte alls, eller hur? Bredvid mig ligger en man jag inte längre känner. Kuddarna är knöliga och han har trasslat in sig i täcket. Jag betraktar hans axel och försöker minnas den han var för mig. Utanför fönstret lyser gatlyktan och kastar sitt sken över vår säng.

Jag föreställer mig en annan mans siluett där mot fönstret. Suckar, vänder mig bort. Låter mig sakta glida bort, mot drömmarnas land. Där fångar din famn upp mig. Längtan bränner genom huden med all sin ångest. Han jag älskar nu vet inget, får inget veta. Mellanrummet mellan oss måste hållas för att balansens skull. Vad händer om han kommer nära? Kommer jag att falla? Men i mina drömmar är det annorlunda.